Kommentarer!

Hmmm... Här går jag och funderar över varför det inte är någon som kommenterar bloggen - är det ingen som läser den; är folk för lata; vågar folk inte stoltsera med sina egenkomponerade epos?

Efter ett kortare samtal med en snabbtänkt SjöHolm:are stod det så klart - man måste registrera sig för att kommentera! Ve och fasa! Med tanke på att svensken finns registrerad i säkert flera tusen register, och med tanke på att storebror kan följa allt man gör (och lite till), så vill man ju inte lägga sig till ytterligare en börda genom att registrera sig på en klottersida... Nåväl, detta skall genast rådas bot på, utropade Anders. Och, se där, så sagt det var, så behöver man nu inte längre registrera sig för att kommentera mina (våra) små alster på denna sida! Nu får vi se om det kanske är så att någon vågar lägga till en liten kommentar här och var - tänk så roligt det skulle vara...

Skeppa lugnt!

Bakis!

Oj, oj, oj... Det är ganska svårt att veta vad man ska skriva när man är bakis. Sara och jag var på en mycket trevlig middag hos ett svenskt par här i NY igår. God mat i form av kokt hummer, ugnsstekt lax och chokladmousse varvades med massor av vin och Cognac. Efter middagen åkte vi till en klubb som heter Le Souk, där vår exemplariske värd fixade oss ett juste bord med sprit en masse. När spriten tog slut drog vi vidare till ytterligare en bar innan Sara, vid 04.30, ledde hem en något ostadig Anders. Maten idag har bestått av pizza från Dominos.

I övrigt har veckan bestått av trevliga middagar med kompisar från Sverige och hockey i Madison Square Garden. Rangers slog Devils med 2-0, och Henrik Lundqvist utsågs till matchens lirare.



Skepp ohoj!

Kontanter regerar!

Oj, oj,oj... Hur står det till med NY som världens finansiella centrum egentligen? Anledningen till min fundering är att jag idag har betalat hyra och "security deposit" för vår nästa lägenhet kontant! Jag ska inte nämna summan, men jag kan meddela att jag aldrig tidigare har haft så mycket pengar på mig kontant... Kändes ändå helt ok att åka tunnelbana... Jag hade tänkt att jag skulle ta pengarna som en check, men det gick ju naturligtvis inte i detta bankernas förlovade högborg. Min bank kunde (ville) inte ge mig pengar för checken som jag hade fått från jobbet förrän imorgon (eftersom den var dragen i en annan bank), och när jag gick till den bank i vilken checken var dragen, så skulle de (först) kunna lösa in den åt mig, men de kunde inte ge mig någon check, eftersom jag inte hade något konto i banken!! Ok, tänkte jag, då tar jag pengarna för checken från jobbet, och så får jag betala kontant... Men, nej, den enkla gubben gick inte - det konto checken var dragen på fanns inte med på bankens lista över tillåtna konton, så det gick inte att få kontanter heller. Detta trots att min byrå hyr 10 våningar i bankens jädra hus och gör hur mycket affärer med banken som helst! Så, hur slutade det hela? Låt mig bara säga att AmEx och Diners har gjort strålande affärer på usla växlingskurser på kontantuttag idag... Det enda som saknas nu är att de pengar som vi har lagt ut visar sig vara förlorade eftersom vi har blivit lurade av vår tilltänkta hyresvärd. :-)

I vilket fall som helst så har vi idag i alla fall (förhoppningsvis) avslutat vårt sökande efter lägenheter. Tanken är att vi den 1 oktober ska flytta in i en, enligt Sara, helt underbar (vilket hon frekvent påpekade under visningen - perfekt förhandlingsläge där...) möblerad tvåa på 56e gatan (mellan 8e och 9e avenyerna). Sedan, den 7 november, flyttar vi in i vad som (förhoppningsvis) blir vår bostad under en något längre tid framöver. Lägenheten ligger på 28e våningen i ett åtta år gammalt hus i korsningen 50e gatan och 8e avenyn, och eftersom den inte är möblerad återstår bara att hitta sådana basvaror som en säng, byråer och allt annat som man någonsin kan kunna tänkas behöva. IKEA here we come! Med tanke på hur det hittills har gått med sådana enkla saker som att skaffa mobil (hurra, äntligen klart!), så antar jag att saker som att skaffa, kabel-tv, Internet kan ta sin tid... Oj, oj, oj...

Första veckan i NY

Oj, oj... Första veckan i NY har passerat, och jag har börjat jobba. 55e våningen, med utsikt över hela stan! Finns inte mycket mer att säga...

Härom dagen var det femårsdagen av 9/11. Säga vad man vill om jänkarna, men de är duktiga på att skapa effektfulla illustrationer och känslor - kolla bara på bilden här bredvid.

Idag var vi på baseboll, så det får väl räknas som dagens kändisspan - Derek Jeeter och A-Rod från sjunde raden på Yankee Stadium... Inte så illa!

Imorgon är det löning! Det känns bra att förflytta sig tillbaka till 50-talet... Löning två gånger per månad (så att man inte gör av med allt på en gång) och betalt med check! Det är grejer det!

I tisdags var vi på middag hemma hos Micke och Elin. Det bjöds på burgare, öl och vin på toppen av deras hus på Upper West Side (89e gatan) - tjusigt och trevligt! M&E bor förresten granne med ett stall - mitt på Manhattan!

Sara jobbar fortfarande halvtid med att leta lägenhet. Vi har i stort sett bestämt oss för att ta en liten lya på 28e våningen i hörnet av 50e gatan och 8 avenyn. Problemet är bara att tillträdet är först den 7 november, och eftersom vi bara har nuvarande lägenhet till den sista september måste vi hitta något under mellantiden. Sara får fortsätta jobba imorgon...

Här är förresten utsikten från vår nuvarande lägenhet (den översta bilden är tagen mot söder den 11 september, bilden nedanför är tagen åt norr mot Ground Zero).



Tjingeling!

Kändisspaning

Helg i NY - kul, men jobbigt när man måste hitta någonstans att bo. Den lägenhet som vi nu äntligen har flyttat in i (efter att ha bott i en tillfällig tillfällig lägenhet i två nätter) har vi kvar till den 1 oktober - innan dess bör vi ha hittat någonstans att bo, annars blir det dyrt...

Var ska man bo? Det är inte lätt att bestämma sig - varje område har sina för- och nackdelar. Antingen är det för livligt eller för dött, eller så är det för långt till jobbet, eller för långt till parken...

På kändisfronten en hel del nytt:

Sara spanade in ett par plastträtofflor på en piffig tjej i hörnet av Varick and Spring - alarmklockorna ringde och Sara insåg genast att något inte stämde: "Piffig tjej med plasttofflor - fel, fel, fel!". Sara kollade snabbt till höger om tjejen och kunde konstatera anledningen till mismatchningen - Foppa Forsberg! Naturligtvis, Foppas dojor på Foppas tjej - Coolt! Foppa var där undercover med största solglajorna och kepan kombinerat med ett jätteskägg, men inget lurade Sara spion... Har senare sett att en svensk tabloid har skrivit om Foppa och en okänd kvinnlig vän på US Open - för oss initierade var dock detta naturligtvis ingenting nytt...

Kändisspan 2:

Även om det var lite coolt att se Foppa så var nog span nr. 2 ännu coolare. Avståndet till målet var i och för sig cirka 150 meter, men med tanke på vem det var vi spanade på så får detta nog anses vara ännu lite coolare ändå. -Framför Saras och mitt fönster i lägenheten kom George W Bush först åkande och sedan gående upp från Ground Zero. Jag bannade min oförmåga att inte ha kameran laddad så att jag fick användning av mitt teleobjektiv, men ändå... Presidenten lämnade Ground Zero i en kortege bestående av 29(!) bilar... Undrar vem som betalar soppan i Bush familj.

Lägenhetsletandet går sådär - vi har några intressanta alternativ, men vi fortsätter leta. Sara får ta hand om detta under veckan medan jag bekantar mig med mitt nya jobb.

Ha det!

Överfärden

Resan...

SAS till NY – inte fel att slippa byta och kämpa, särskilt med fem väskor och massor av övervikt. Med på planet var också (hoppas jag) åtta kartonger med tillhörigheter – SAS har onekligen tjänat en hel del pengar på mig och Sara på sistone.

Satt på samma rad som Ebba von Sydow på planet. Antar att hon var på väg till modeveckan i NY. Tyvärr erbjöds vi inga biljetter till visningarna – kanske borde ha frågat, men borde inte kändisarna förstå att vi vanliga dödliga också vill ha lite perks då och då?!? Ebba hade en liten rosa träningsoverall på sig – enligt uppgift från Sara rör det sig om en Juicy Couture (jag tror bestämt att det skall vara fint)!

Vad framtiden har att sia om får vi väl se...