I morse när jag kom till jobbet var allting vitt – inte vitt som i att allt var skönt och kul och så (svårt att känna sådana känslor när man har jobbat precis HELA helgen), utan mer en känsla av att hela världen bara bestod av någon sorts vit massa. Detta kan naturligtvis bero på att det är molnigt här i New York idag, och från fönstret på 55 våningen här i Downtown så såg man ingenting annat än vit dimma. Den så underbara utsikten som normalt möter mig på morgonen – med Empire State Building mitt i blickfånget – var ersatt av – ingenting... Märkligt, men lite mäktigt på samma gång!
Idag fortsätter strävandet mot att bli den perfekta juristen. Vad detta innebär är jag inte riktigt säker på, men jag kommer säkert på något. Frågan är bara vad det gör med övriga delar av ens liv... Jag tror jag måste ta ett snack med Sara och höra hennes åsikter efter en helg helt allena (igen).
Lev väl!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det handlar nog om prioriteringar... Låter lite vackert metaforiskt att du efter en hel helg på jobbet upplever att du är vilse i dimman.
Det är väl den ständigt jobbande juristen som ÄR den perfekta juristen... men det finns ju annat också så försök att inte jobba ihjäl dig!
/Micke
Skicka en kommentar