Kärlek...

Med jämna mellanrum blir jag alldeles tårögd när jag tittar på min älskade son. Som just nu till exempel. Vi har varit ute på vår dagliga promenad i Central Park. Jag sitter och surfar och tittar med jämna mellanrum ned i barnvagnen där Oliver ligger och sover. När jag tittade till honom för en liten stund sedan låg han och tittade och ett litet leende skymtade förbi (troligtvis av gaser men ändå!!) . En våg av ömhet och kärlek svepte inom mig-tänk att vi har skapat något så perfekt!!
Längtar till den dagen han ler och skrattar åt oss utan att det beror på orolig mage ;-)

Kram på er!

Klarläggande - Om det nu var någon som funderade så var det alltså Sara som skrev det förra inlägget...