I måndags fick vi hoppa över barntimman på Svenska kyrkan då Oliver var så hostig. Han hade hostat hela natten men hade ingen feber. Så då jag tänkte att det är okej att ändå möta upp Nadia i parken för en promenad.
När vi kom hem senare på eftermiddagen så andades Oliver ovanligt snabbt och hostade mer igen. Jag ringde läkaren som fick lyssna på Oliver över telefon. Hon hörde direkt att det var ett väsande ljud i lungorna. Vi fick en tid på mottagningen en timme senare-så skönt att de har öppet sent. När vi kommer dit så upptäcker läkaren att han har både bronkit och öroninflammation... (trodde man skulle märka när ens barn hade öroninflammation) Jag blev såklart orolig. Läkaren säger att prio ett är att hålla honom borta från akuten (då började jag naturligtvis gråta...) så följande gäller; andas in ånga i badrummet (alltså duschen på varmaste) 3 gånger per dag, inhalera medicin var fjärde timme dygnet runt och massa näsdroppar. Oliver tyckte inte det var så roligt att få inhaltorn tryckt i ansiktet i 15-20 min kl 22.30, 02.30, 06.30. Det gav i alla fall resultat för morgonen efter så hade ljudet försvunnit men han var fortfarande rosslig.
Oliver fick fortsätta med inhaleringen under tisdagen (men slapp att bli väckt på natten), och ångbaden. Ångbaden fick vi dock sluta med igår då hela badrummet höll på att luckras upp. Tror ni att de har hört talas om fuktspärr i det här landet?!?
Nu börjar han hosta mindre och låter inte lika rosslig. Trots att han har varit så sjuk har han varit och aktivt och lekt som han brukar. Får dock fortsätta med inhaleringen ca en vecka till, pencelinen i 6 dagar till, kortisonet i 2 dagar. Sedan är allt förhoppningsvis väck. Punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar